Barnen

Just nu får fem barn och ungdomar nya möjligheter i livet tack vare mig och några vänner. Vi vill hjälpa fler och du kan på ett enkelt sätt bli en av oss.

I några inlägg ska jag berätta om de barn vi hjälper.



Kinuthia 13 år, Peris 10 och Kuria 6 är syskon. Redan när de var små hade deras mamma alkoholproblem. Pappan hade jobb och arbetade långa dagar. När han kom hem på kvällen gav han barnen mat och tog hand om dem. Mamman lämnade dem ensamma på morgonen för att dricka med likasinnade.

Våren 2008 skadades pappan allvarligt när han blev påkörd av en bil på väg hem från jobbet. Han blev förlamad men skulle ha kunnat opererats om släkten hade lyckats få ihop tillräckligt med pengar för operationen. Det gjorde de inte, och han blev hemskickad. Där ruttnade han sakta bort eftersom han inte fick någon vård och den alkoholiserade hustrun inte släppte in någon i huset. Barnen bodde hemma men fick leta och tigga mat under den här tiden.

De hade också en till bror som var 6 år då, alltså född mellan Peris och Kuria. När pappan hade dött i början av 2009, försvann denne bror. Mamman sa att han hade sprungit bort, men barnen säger att hon sålde honom.

Hon satte sedan eld på huset med de tre barnen i. De blev räddade av några grannar. Mamman försvann och sedan dess har ingen sett henne. Ingen tog hand om barnen.

Kinuthia som var 11, trodde att han visste vägen till sin farbror och faster som bodde i en annan by, ett par mil därifrån. Han tog sina småsyskon (Kuria var bara 4) och började gå dit med dem. Efter några dagar hittades de av en präst i byn dit de var på väg. De var trötta, hungriga och utmattade. Kuria var inte kontaktbar. Prästen tog hem dem, gav dem mat och vatten och tog sedan kontakt med farbrorn och fastern.

De ville gärna ta hand om barnen, men hade inte ekonomisk möjlighet att försörja fler än sina fyra egna. Därför kom de till barnhemmet. Där hade de varit i drygt 1½ år när jag kom dit. De är sociala, ansvarstagande och mycket musikaliska. Kinuthia och Peris spelar trummor, sjunger och dansar så man smälter. Kuria är på god väg att bli lika duktig.

Tack vare de pengar som jag har skickat, får de nu bo hos sin farbror och faster. I april började de i en ny skola som har mycket bättre resurser än den på barnhemmet. Jag var där då och hälsade på och såg att de hade fått det bra. Nu får jag ofta mejl och sms från personer i deras omgivning som berättar om de framsteg de gjort.